jag tänker på budskap. alla budskapen som nådde mig. när jag rökte som mest, då det blev en till två, kanske tre resor i sinnets labyrinter per dag, när jag avslutade varje dag i en månads tid sugandes på en pipa eller framför en liten bit brinnande hasch spetsad på en böjd säkerhetsnål under ett glas som samlade upp röken åt mig för inhalation. det svängde mig alltid högt men det förstörde också sömnen och stal drömmarna från mig och när alla återhämtande faser under natten misshandlats tillräckligt länge förvrids ens uppfattning av verkligheten alltmer. (en viss rädsla och en enorm trötthet brukade infinna sig då och jag stannade alltid upp i några dagar och försökte landa ordentligt innan jag åter upptog dekonstruktionen av mitt psyke) och budskapen sköljde över mig. artiklarna i tidningarna och reportrarnas frågor i dokumentärerna på tv var alltid riktade till mig och de innehöll alltid någon sanning på banbrytande nivå åt mig. jag minns dem inte längre. själva budskapen. och jag ville inte minnas dem då heller. jag tyckte om att uppleva dem. men jag ville inte leva dem. och under en lång tid levde jag i villfarelsen att jag kunde hålla isär dessa två saker.

jag drar mig till minnes denna period i mitt liv när jag sitter på tåget hem från arbetet och läser hur esaias tegnérs ord som han lägger i sin älskarinnas mun i dikten inte är riktade mot honom utan mot mig och det är någon annan än hon som uttalar dem.

...jag kände honom väl. jag läste länge i hans öppna själ. en rörlig själ, som gjorde själv sin plåga. och slutligt nedbrann i sin egen låga.

budskap ja. nattens budskap var ett förtydligande i att det inte är någon egentlig sexuell frustration som leder mig vilse. ty visserligen har vi inte längre mycket att säga varandra men efter tretton år tillsammans vet vi precis vilka knappar vi ska trycka på. vi knullade varandra svettiga och som alltid när vi distanserat oss från varandra under en längre tid hänfaller vi åt hetsig och syndfull sex som ett sista desperat försök att vända skeppet innan det krossas mot klipporna. när inte orden längre finns återstår bara kroppen. vi får se hur långt den räcker.

zonk - 2005-02-25
Ett mål är ett mål är ett mål - 2005-02-09
Litania - 2005-01-21
vem såg de? - 2005-01-17
det kontrafaktiska - 2005-01-14

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja