hon talade. jag lyssnade. jag talade. hon lyssnade. det kändes ovant. konstlat. men jag antar att det är den vägen vi måste gå. oavsett konsekvenserna. hon förklarade att hon inte längre var säker på att det liv hon levde var det liv som fick henne att må bra. och att hon ämnar ta reda på vad hon innerst inne behöver och acceptera de svar hon finner. även om det innebär att vår relation tar slut. vårt äktenskap. hon sade att hon går under om hon inte är sann mot sig själv.

hon har allt det mod jag saknar. och hon är ärlig. till och med mot mig. som inte förtjänar det.

ingen av oss mår bra. vi har båda tagit kontakt på varsitt håll för att försöka få hjälp. varken hon eller jag klarar att lösa de knutar som finns inom oss på egen hand. och som situationen klarar vi inte heller att lösa dem åt varandra.

igår tog jag slut på arbetet. sista arbetspasset var jag tvungen att avbryta tjugo minuter innan det egentligen var slut. en enorm trötthet och tomhet kom över mig och jag förmådde knappt att be om ursäkt för att jag var tvungen att avsluta tidigare än planerat. allt stod still inom mig. orden försvann. det var en väldigt obehaglig upplevelse.

zonk - 2005-02-25
Ett mål är ett mål är ett mål - 2005-02-09
Litania - 2005-01-21
vem såg de? - 2005-01-17
det kontrafaktiska - 2005-01-14

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja