att tala i metaforer skänker en distans till det beskrivna. åtminstone inbillar jag mig det. vilken ska jag välja för att närma mig det växande kaoset som omger mig? det måste bli någon scen ur uppenbarelseboken där ondskans makter fortfarande härskar till synes omöjliga att besegra och skyldiga och oskyldiga plågas sida vid sida. och då framför allt mig. ty av någon anledning har odjuret med tio horn och sju huvuden bestämt sig för att i sina fyrtiotvå månader vid makten framför allt ägna sig åt mig. och jag tror knappast det segrande lejonet av juda stam lär hinna fram i tid för att rädda mig.

jag utkämpar ett krig. ett krig mot mig själv. och det är tillräckligt tragiskt i sig, då mitt stridrop är "tyck om mig, tyck om mig", och inte ens jag själv förmår att uppfylla önskningen. nu har nya fronter öppnats och jag hinner inte med att parera alla nålstick som riktas mot mig.

jag vill bara gråta egentligen. jag balanserar på gränsen till kaos inombords och vetskapen om jag till största delen skapat allt på egen hand är inte direkt förmildrande. då ringer telefonen. det är min mor. hon har inga snälla saker att säga. men hon ringer i alla fall. jag är en dålig son. hon säger det rakt ut. hon kan inte förstå vad som förändrat mig till den grad att hon inte längre tycker sig känna igen mig. varför har jag inte hört av mig? varför bryr jag mig inte om att hennes låtsassyster är allvarligt sjuk? vet jag inte hur jobbigt det är för henne? vilken press hon lever under? vilken otacksamhet jag förmedlar genom min distansering från släkten? jag försöker, och jag förstår inte varför, förklara. mamma, jag mår inte heller så bra just nu. jag orkar helt enkelt inte hjälpa dig med din ångest. jag har fullt upp med min egen. men hon hör mig inte. hon fortsätter att tala om min otillräcklighet och hur besviken jag gör henne och till slut lägger jag på luren men hennes röst fortsätter att mala på i mitt huvud en stund efter det. kanske är det från den huvudvärken kommer.

en stund senare ringer en av mina bröder. jag hör på honom att han befinner sig hemma hos henne. han skäller ut mig efter noter. förstår jag inte hur tacksam jag borde vara? för allt som hon gjort genom åren för mig. jag förstår att han lika mycket talar till henne som till mig. han behöver väl låna pengar igen. och det får han säkert. han är ju en bra människa. en son som gör sin mor stolt. en son som bryr sig om henne. jag antar att episoden när han berusad av alkohol och mormors hjärtmedicin ringde hem för att meddela att han tänkte döda oss alla med en kökskniv är preskriberad sedan länge. nej. det var lågt av mig att påminna honom om den. det erkänner jag. det var länge sedan. och alla kan vi förändras. och tydligen jag mest av alla.

jag lägger på telefonluren. den ringer igen. jag svarar inte. jag antar att de har rätt. jag stänger dem alla ute från mitt liv.

...innan jag somnar anländer ett sms. vanligtvis brukar hon inleda med någon allmän kommentar eller fråga. nu skriver hon bara att vi måste träffas. så fort som möjligt. brådskan hennes ord rymmer ger mig onda föraningar. eller så är jag fortfarande påverkad av de tidigare samtalen. nej. det här blir ingen bra dag.

natten var inget vidare heller. jag vaknar av tyst gråt från kvinnan vid min sida. vill du prata om det? nej. jag orkar inte. men vad handlar det om? det handlar om mig. om mitt liv. inte om dig. men om du inte vill prata om det, kan jag göra något annat för dig då? ligg bara nära mig. jag ligger och håller om henne och jag vet inte vem av oss som somnar först. men jag minns att jag tänker att jag inte vill vakna igen. jag vill bara fortsätta sova och drömma om något annat. något helt annat.

zonk - 2005-02-25
Ett mål är ett mål är ett mål - 2005-02-09
Litania - 2005-01-21
vem såg de? - 2005-01-17
det kontrafaktiska - 2005-01-14

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja