det var overkligt. och ändå vet jag att allt förändras, vare sig man förstår det eller ej. vi satt på lördagsfiket, jag har nyttjat det till mina helgreflektioner i några år nu och är inne på tredje eller fjärde ägaren. jag, mikey och jay satt där och när jag lyssnade på dem tala om sina liv insåg jag att, för första gången under de sexton år som vi känt varandra, att det var de, och inte jag som alltid tidigare, som levde normala, harmoniska liv fulla av mening och innehåll. nu är det jag som ramlar runt i kaos och förvirring... det finns en tid för allt, sade predikanten lakoniskt.

jag tänkte undvika att gräva ned mig i mitt inre. ty rädslan att inte ta sig därifrån är stor. vi försöker i alla fall tala med varandra. ibland går det bra, som idag på morgonen. jag märker på mina ord, undrar om hon gör det också, att jag är på väg. var, hur och när återstår att se.

helgen förflöt utan alkohol. det känns konstigt men är troligen orsaken till att jag känner mig tämligen balanserad idag. inte för att jag inte försökte dricka bort mig. men ingen ville göra mig sällskap. det är när man verkligen behöver sällskap som man märker hur få människor det egentligen finns i ens liv. och de som finns är som regel upptagna med annat.

så fredagen ägnade jag åt ångest på hemmaplan. jag blev så frustrerad av hennes ovilja att tala om den situation som vi befinner oss i och som vi äntligen lärt oss att definiera. hon ville invänta nästa psyksamtal för att strukturera sina tankar. under lördagen lät jag ricky övertala mig att gå ett ärende åt honom. han ville ha en biljett till de högre sfärerna, så jag sökte upp rastamannen och erhöll drivmedel från talibanland av honom. och trots att det skulle räcka åt mig också lämnade jag idag över allt till ricky utan att ta minsta smakprov. det är inte läge att fly bort i tankarna nu. då förlorar jag fotfästet i tillvaron totalt och nu behöver jag balans. annars går det illa. att jag resonerar så här rationellt och förnuftigt glädjer mig oerhört. idag, utöver kaffedrickandet med ricky och hans aktieklippande yuppiekompis, har jag låtit pengarna glida en aning mellan mina fingrar. böcker och nya kläder muntrar säkert upp, tänkte jag och gick till bankomaten. det fungerade.

nu, innan situationen åter förtätas av hon kommer hem, spelar jag mary j, tweet, mavis staples och foxy brown på högsta nivå, dansar runt i rummet med ett fånigt leende och låtsas att allt är under kontroll i mitt liv och att ingenting finns att ta i tu med. det fungerar. nästan.

zonk - 2005-02-25
Ett mål är ett mål är ett mål - 2005-02-09
Litania - 2005-01-21
vem såg de? - 2005-01-17
det kontrafaktiska - 2005-01-14

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja