dimman av allt knockar mig. jag ramlar baklänges. orden, hans ord, varenda ett, verkar riktade till mig eller borde jag kanske skriva från mig. jag blir glad av att någon annan lägger orden i min mun. ty det kostar alltid att själv leta fram dem.

och telefonen ringer och när jag lägger den till vila igen ler jag för mig själv. det var temo. inte finnen utan opinionsinstitutet. de önskade fråga om mina alkoholvanor och jag hade ingen att annan att tala med utan tänkte varför inte. efteråt inser jag, det tar några sekunder, att jag nästan lyckades vara ärlig. jag försökte men rent rutinmässigt så lindade jag även in mina dryckesvanor i tillräckligt mycket ull för att de inte skulle slamra när de lyftes fram. äsch. vad spelar det för roll? mitt liv är ju ändå mer av äsch än usch just nu. och jag tycker om att vara berusad.

mer äsch än usch betyder att jag inte längre förfasas av mig själv, skuldbeläggningen av mina tankar och handlingar existerar knappt längre, jag känner tydligt att likgiltigheten har tagit över inom mig. ingenting spelar längre någon roll, och det på ett obehagligt distanserat sätt. livet går vidare vad som än händer. ske guds vilja. eller vems vilja det nu handlar om. ske min egen vilja.

zonk - 2005-02-25
Ett mål är ett mål är ett mål - 2005-02-09
Litania - 2005-01-21
vem såg de? - 2005-01-17
det kontrafaktiska - 2005-01-14

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja