och det var som en osynlig hand tog mitt hjärta och sakta men hårt pressade ihop det. min gud. hennes ord gjorde så ont inom mig. och de var inte slut. jag vill inte att ni gör så. ni får inte. hennes ord kom stötvis mellan gråten. är du rädd för det? frågade jag och försökte torka hennes kinder torra. hon nickade medan hennes tårar fortsatte att rinna och gjorde mitt försök till ett sisyfosarbete. ni får inte flytta. och börja bråka om mig. och slå varandra. (det här är hennes uppfattning om en skilsmässa baserad på vad hennes bästa vän har upplevt och vad hon själv sett och hört från denna).
och jag kröp ner i hennes säng och höll om henne tills hon somnade. innan sömnen förde bort henne sade hon: snälla pappa. kan du inte krama och pussa mamma igen? som du brukar innan du går till ditt jobb. kan du inte göra det? och när hon hade somnat gick jag tillbaka min egen säng och grät mig tyst till sömns.
jag. jag. jag. det är stundtals det enda som betyder något för mig. den här fixeringen vid mig själv, mina egna tankar, känslor och upplevelser, det här tunnelseendet som skärmar bort alla andra. det förstör mig. jag måste tänka annorlunda. allt är inte så enkelt som jag ibland vill göra det.
zonk - 2005-02-25
Ett mål är ett mål är ett mål - 2005-02-09
Litania - 2005-01-21
vem såg de? - 2005-01-17
det kontrafaktiska - 2005-01-14
Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här
Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.
Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...
Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja