det känns lite som när jag feldoserade den torkade mexicanska svampen, när kallsvetten började rinna och universum sakta pressades ner mot mina axlar och dess tyngd fick mig sjunka ihop i en liten hög på toalettgolvet. allt kommer närmare nu också. relationerna, arbetet, abstinensen och väggarna. allt pressas mot mig. kväver mig. i värsta fall blir jag upphunnen av mig själv. men jag hoppas fortfarande, på sätt och vis, att de osynliga händerna runt min hals som långsamt kramar åt inte är något annat än en enkel halsfluss. jag är dock inte helt säker. det kan vara både och.

jag känner mig frusen och paranoid. innerst inne vet jag att människor inte vill ha med mig att göra och överallt ser jag tecken som bevisar detta (jag dömer dem utifrån mig själv, ty jag skulle själv inte vilja vara en del av mitt eget liv). låg, låg, lägre än låg är jag. och jag kan höra andhämtningen från han som förföljer mig. han som borde vara jag. han vars plats jag stulit. han som jag utger mig för att vara.

(fåna dig inte, du är den du är. ingenting annat.)

jag tror jag rämnar snart. det börjar bli svårt att hålla ihop alla roller. nej, jag menar att hålla isär rollerna. och att hålla ihop mig. den ursprungliga. kärnan. den jag är. vem jag nu är.

zonk - 2005-02-25
Ett mål är ett mål är ett mål - 2005-02-09
Litania - 2005-01-21
vem såg de? - 2005-01-17
det kontrafaktiska - 2005-01-14

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja