igår skickade vi in ansökan om skilsmässa och betalade avgiften på fyrahundrafemtio kronor till tingsrätten, så att de en gång för alla kan avsluta vår dröm om ett långt och lyckligt liv tillsammans. det är inte handlingen i sig som gör mig sorgsen utan det faktum att den blev aktuell. någonstans känns det som om vi slarvat bort det vi en gång hade. eller så var det oundvikligt. jag vet inte. kingdom rise. kingdom fall. och nu har kungariket rasat. kungen och drottningen söker sig åt olika håll. sprickorna dök upp redan 1995. och vi tog dem aldrig riktigt på allvar. vi nonchalerade dem år efter år och struntade i underhållet tills vinden blåste rakt genom slottsväggen och gav oss en förlamande kyla och distans till varandra. våra reparationer var alltid bristfälliga och slarvigt utförda utan kontinuitet och framförhållning. min moraliska kollaps detta år kan givetvis inte ursäktas. kanske förklaras. men vad spelar det för roll?

och livet går vidare. sägs det. och det måste gå vidare. ty det finns fortfarande en prinsessa.

zonk - 2005-02-25
Ett mål är ett mål är ett mål - 2005-02-09
Litania - 2005-01-21
vem såg de? - 2005-01-17
det kontrafaktiska - 2005-01-14

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja