idag ser jag faktiskt fram emot en lugn kväll på hemmaplan. trots att det är lördag. ty det ryms ingen rastlöshet inom mig idag. jag har ingen ambition att fly bort i ett alkoholrus vid någon bar innanför tullarna. jag har ingen ambition att fly bort alls. det är här jag vill vara. i nuet till fullo, tillsammans med min dotter.

min hustru... nej. jag kan inte fortsätta kalla henne för det. av många skäl. vi har skickat in skilsmässohandlingarna. vi har tagit av oss ringarna. vi letar efter en lösning på boendefrågan. och när allt det är avklarat skulle jag då i texter vara tvungen att kalla henne för min före detta hustru, vilket tar alldeles för lång stund att skriva. jag måste ge henne ett namn. helena. hädanefter får hon gå under namnet helena.

helena är ute ikväll. hon skulle gå ut med sina vänner. det är bra. vi gör allt för att minimera tiden tillsammans under samma tak. ty även om beslutet att avsluta relationen känns rätt och riktigt för oss båda är det plågsamt och frustrerande att vandra runt i samma vardag som tidigare fast allt förändrats mellan oss. (eller... det är inget som förändrats helt plötsligt. vi har bara satt ord på något som inträffade för många år sedan och som vi inte förstått till fullo förrän nu.) det är boendefrågan som är det stora problemet. i rikets huvudstad är det ingen enkel sak att förvandla ett destruktivt boende till två konstruktiva. inte när det finns ett barn med i bilden som ökar ekvationens svårighetsgrad. det går inte flytta runt hur som helst med en femåring som snart ska avsluta sin dagisperiod och ge sig in i sexårsverksamheten i en för henne helt ny miljö.

det är också hon, min dotter, som ger mig mest ångest. att avsluta äktenskapet och relationen i sig har jag nog gjort för länge sedan. men det är vetskapen om att de framtida förändringarna innehåller en period med omställningsproblem för henne som ger mig dåligt samvete. ska mina känslor verkligen få stå till grund för ett agerande som påverkar henne negativt?

ja, skriker min själ desperat. nej, kvider mitt hjärta. men det måste bli så. ty annars går jag under. och det skulle ta längre tid för henne att komma över än att hennes pappa och mamma inte bor tillsammans... sade han förmätet.

zonk - 2005-02-25
Ett mål är ett mål är ett mål - 2005-02-09
Litania - 2005-01-21
vem såg de? - 2005-01-17
det kontrafaktiska - 2005-01-14

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja