okey. jag backar när det gäller gårdagens sista ord. ett hurra kanske inte riktigt sammanfattar stämningen i de texter som författaren så korrekt benämner cantos di malavita. min gud, bokstäverna andas den smärta, vibrerar av den ångest jag bar runt inom mig och det är fascinerande i vilken omfattning förträngningens mekanismer har verkat sedan dess. skeendet i stort är givetvis fortfarande levande inom mig men en betydande del av de sinnesstämningar som präglade mig under förra sommaren och hösten har mitt medvetande barmhärtigt nog trängt undan. nu minns jag igen. men jag är så mycket starkare nu.

efter besöket i hemstaden, där inte alla dagar präglades av samma vemodiga dryckenskap som brevet från mig själv förmedlade, var det dags för helena att vara mamma och jag satte mig i bilen med aisha och vi gav oss ut på vägarna. jag har gått från en relation direkt till en annan, eller de överlappade varandra ganska rejält, och få är de som rekommenderar det men jag har också gått från sorg och förlamande frustration till en längtan att vakna även nästa dag. så je ne regrette rien.

vilken lögn. jag ångrar mycket. jag ångrar inte att jag nu är där jag är, men vägen dit var inte den vackraste.

zonk - 2005-02-25
Ett mål är ett mål är ett mål - 2005-02-09
Litania - 2005-01-21
vem såg de? - 2005-01-17
det kontrafaktiska - 2005-01-14

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja