sommaren lider mot sitt slut. eller om det var semestern. om en vecka har jag gjort min första arbetsdag och jag försöker med en grön tuborg framför mig att förlika mig med denna insikt. det går ganska bra. inte pga burken, ty det är min första, utan för att jag haft en riktigt bra sommar. jag minns inte när en sommar var så här tillfredsställande sist.

min dotter och aisha är givetvis två tunga faktorer bakom detta men helt utan skuld är jag inte själv heller. jag har verkligen arbetat med mina egna tankebanor den här sommaren. inte fastnat i passivitet utan aktivt gjort saker som jag aldrig gjort tidigare och sökt motarbeta all rastlöshet innan den skulle slå mig fast i drogassisterad depressiv introspektion. jag har åkt skärgårdsbåt, karuseller och berg & dalbanor, seglat och badat utomhus. allt för första gången i mitt liv. det är så stort. jag har, nästan i alla fall, förlåtit min hemstad. åtminstone verkar det så. och det är ännu större. jag har haft stunder då jag känt mig närvarande och levande utan att vara vare sig berusad eller påtänd. och det, det är helt oberipligt stort. ren magi. och det bara genom att få ge och ta emot kärlek från andra människor, bara genom att umgås med människor som tycker om mig för den jag är och faktiskt kunna ta det till sig och acceptera det. jag har faktiskt haft stunder då jag ensam, utan droger, tyckt om mig själv och känt mig lycklig i tillvaron. precis som om styrkan till det finns i mig själv.

okey. jag har varit berusad ett antal gånger under sommaren. en del riktigt seriösa promillehalter har troligen uppnåtts i olika sammanhang. och jag satt tre dagar utanför caféerna i christiania och spelade backgammon med aisha med väldoftande koner i min hand. men det handlar inte om flykt längre. det handlar om låta sig njuta av tillvaron och fördjupa det nu jag befinner mig i. inte fly det. eller mig själv. och det är underbart.

men det är förvisso så att nuet inte allid bara fördjupas, i alkoholen och drogernas sällskap, utan det kan även förvridas. det sker ibland att jag och aisha hamnar i de märkligaste scener när vi druckit tillsammans på krogen. senast i lördags. vi satt på kvarnen i goda vänners lag och drack lite håglöst och vi blev alla tämligen berusade. aisha fäller en kommentar om sin väns ex som passerar förbi och jag hör direkt att det enda syftet med den är att göra mig svartsjuk. jag blir dock inte svartsjuk men däremot väldigt irriterad för jag uppfattar det som om hon är grälsjuk och jag kan inte förstå varför. under hemfärden börjar vi diskutera det hela och jag är ingen match för henne vid sådana tillfällen utan det slutar givetvis med att det är jag som hamnar i postionen där ursäkten ska utgå från. det hela är dock märkligt. vid våra sinnens fulla bruk är vi oftast mycket harmoniska och fulla av kärlek inför varandra. men när vi dricker synkar inte alltid våra rus varandra.

när vi vaknar nästa morgon gör jag det med någon form av bokstavskombination för jag kan inte släppa det hela. tyvärr misslyckas jag med att säga det enda jag borde ha sagt: jag förstod inte varför du ville säga något elakt när jag upplevde det som att vi alla mådde bra och hade det trevligt. istället trasslar jag in mig i bakfyllemetafysiska resonemang som endast leder till mer kaos och hela dagen blir som att vandra i dödsskuggans dal. när man dricker slösar man med dopaminreserverna i huvudet. jag vet det. och att de inte fungerar normalt under ett bakrus vet jag också. jag kan bara inte omsätta dessa insikter i det praktiska livet. åtminstone gjorde jag inte det i söndags. men det är okey. det är ändå något vackert vi håller på att mejsla fram mellan oss. på riktigt nu. inte i skuggorna. och då får man slinta ibland med verktygen. det är okey.

zonk - 2005-02-25
Ett mål är ett mål är ett mål - 2005-02-09
Litania - 2005-01-21
vem såg de? - 2005-01-17
det kontrafaktiska - 2005-01-14

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja