hand i hand vandrade vi uppför den lilla backen som ligger mellan affären och vårt hem. hon pratade om sin dag på skolan och jag njöt av att få vara hennes pappa. innan vi nådde trappan som skulle föra oss upp på gården mötte vi ett bekant ansikte. det var marys gamla pojkvän, skåningen. han var fortfarande lika trevlig. det måste vara en del av hans personlighet. sådan tur han haft med den. han delade mitt yrke fortfarande och hade dessutom blivit välsignad med en son. med ett barn borde jag kanske skriva ty huruvida en son också är att betrakta som en välsignelse, vilket många hävdar, kan jag inte uttala mig om. han hade dock gett sin son ett av de tyngre hebreiska profetnamnen. jag vet inte om han var medveten om det. men han var glad.

väl hemma fick vi besök av miyah. hon tittade förbi med sin mammas hund som ett led att träna bort min dotters hundfobi. för detta är en trött gammal tax alldeles perfekt. kanske borde hon också tagit med sin nya kärlek, herr konstapel, så kunde jag tränat på min polisfobi men någonstans inom mig är jag ganska medveten om att det kändes bra att han var upptagen med annat. men han är säkert en trevlig människa. alldeles säkert.

zonk - 2005-02-25
en helg - 2004-11-22
broder, var är du? - 2004-11-19
I Ahasverusland - 2004-11-16
det tredje glaset & mer - 2004-10-29

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja