jag stressar. och jag vet varför. det märks inte ännu på mig. utifrån. men jag känner det allt tydligare inom mig. och jag vet att ångestkärnan inom mig kommer att växa sig större de närmaste månaderna. och innan den når sin kritiska gräns måste jag hitta ett sätt att hantera den. ett konstruktivt och sunt sätt att hantera den. det minskar drastiskt de vanliga alternativen som jag brukar använda mig av.
det är känslan av egoism som kommer av att förändra min dotters liv så genomgående, inte så mycket skilsmässan och aisha som det i kombination med det som nu väntar i form av troligt lägenhetsbyte och ankomsten av ett litet halvsyskon, som jag är rädd ska förtära mig. det, och känslan av att åter tappa mitt illusoriska grepp om tillvaron. allt händer och allt händer på så kort tid. jag kan acceptera det men jag är rädd att hon inte kommer att göra det. hur kommer hon att reagera över att jag och aisha lever tilsammans på heltid med hennes halvsyskon, ett liv som hon bara får ta del av varannan vecka? Kommer hon känna att jag har valt bort henne för någon annan? bara tanken på en sådan tanke inom henne gör mig sjuk inombords.
jag har en stark längtan efter att sitta i mörkret för mig själv, spela gamla portisheadlåtar och dricka flyktsoda. men det är inte konstruktivt. och inte sunt.
zonk - 2005-02-25
en helg - 2004-11-22
broder, var är du? - 2004-11-19
I Ahasverusland - 2004-11-16
det tredje glaset & mer - 2004-10-29
Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här
Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.
Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...
Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja