jag gled in på det libanesiska haket och sökte jay med blicken men bortsett från en ensam man i medelåldern som satt med tjock bok framför sig och ett äldre par som drack vin i stora giriga klunkar fanns ingen där. jag lade av mig handskar och mössa på bordet bakom den ensamma mannen och ställde mig vid bardisken och beställde en billig och stor men blaskig öl. på väg tillbaka mot mitt bord vänder mannen med boken sig mot mig och hälsar. det är mikey. jag hade inte känt igen honom.

kvällen blev lyckad. till slut satt även jay, aisha och fiah, mikeys flickvän, vid bordet och vi drack och skrattade och den enda smolken i bägaren var för en stund känslan av att ölen var så billig för att det egentligen var mellanöl som serverades och inget annat. jag hävdade åtminstone det då jag druckit sju öl och fortfarande upplevde mig själv som helt nykter. kanske var det åsynen av mikeys tegelsten full av konspirationsteorier om jfk:s död som gav mig känslan av att vara utsatt för en komplott eller så klär jag nuför tiden så väl i alkohol att nykter eller berusad inte längre spelar någon roll för mig.

troligen var det ändå någon form av alkohol i glasen då jag inte orkade besöka reggaeklubben runt hörnet efter midnatt som tänkt var, utan tog tåget med aisha hem till henne, och all osäkerhet om drycken var som bortblåst under lördagen då huvudet kändes alldeles för trångt för mina repliker från kvällen före. och segheten satt kvar hela dygnet och den sitter fortfarande kvar men vid en närmare titt kommer den nog visa sig vara stress över allt som framtiden rymmer och min självkänsla är ännu lägre än låg och den gör mig i det närmaste impotent och vi försökte älska under eftermiddagen men jag känner mig inte riktigt närvarande och allt blir till en ond cirkel och när aisha på kvällen siter framför datorn och av en slump, nyfikenhet, illvilja letar fram adress och telefonnummer till ett gammalt ex hade jag velat orka bli arg och spela kränkt på allvar men sur och ledsen är allt jag förmår.

jag måste vända allt. det känns som jag faller tillbaka mot gamla spår igen. och jag börjar på allvar tro att min favoritdrog rymmer en lösning och att jag i dess rök kan se klart och överblicka allt jag behöver. men i detta nu nöjer jag mig med en kopp te och en marlboro och en överblick av det snöfall som pågår utanför mitt fönster.

timmarna går men det är fortfarande söndag. sanjah sover och jag lyssnar genom latin kings senaste platta men hittills når den inte upp till tidigare produktioners höjder. den kanske växer med tiden. precis som jag hoppas göra. helena var förbi under dagen och vi tömde gemensamt källarförrådet på sanjahs gamla kläder och saker. det allra mesta gick till containern i soprummet. jag skulle kunna tänka mig att hon återanvände dem i sitt liv om tillfälle gavs men hon vill hellre att de kastas än att någon av oss använder dem igen på en ny liten. så vi lade mycket varsamt en del av våra liv i en container i ett soprum. det hela kändes oerhört symboliskt.

I Ahasverusland - 2004-11-16
Söderns Tröst - 2004-10-26
fragmentskådare - 2004-10-22
ett lågtryck - 2004-10-21
en helg - 2004-09-06

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja