Se det som en besvärjelse. Det gör jag. Att använda stor begynnelsebokstav i meningarna i enlighet med råd från de flesta auktoriteterna är för mig ett magiskt försvar mot den fiende som angrep mig igår på tåget mellan Åhlens och Sanjahs skola. Jag hade satt mig ner på sätet och blickade ut genom tågfönstret och plötsligt, på bråkdelen av några sekunder, började jag kallsvettas, huvudet började värka och jag blev yr, på gränsen till att vilja svimma. Jag vill minnas det som att det var Satan som attackerade mig, men så har jag en förkärlek till dramatiska scener och troligare är att det var ett virus som fann mig där på tåget.

Jag bet dock ihop, hämtade Sanjah på hennes skola och gick med henne och letade rätt på en luciaklänning i passande storlek med tillhörande attiraljer. Men där tog mina krafter slut. De nödvändiga inköpen för dagens pepparkaksbak uteblev. Det kändes som jag skulle ramla ihop. Vi åkte hem och jag sov större delen av kvällen. Nu känner jag mig förvånansvärt mycket bättre. Måhända var det ett klent virus som fick fatt i mig eller så var det verkligen Satan som gjorde ett försök, ty honom har jag besegrat tidigare. Åtminstone vill jag minnas det så, för vem vill egentligen minnas hur det egentligen var?

I Ahasverusland - 2004-11-16
Söderns Tröst - 2004-10-26
fragmentskådare - 2004-10-22
ett lågtryck - 2004-10-21
en helg - 2004-09-06

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja