det är dagen före dagen och det tunna snötäcket fyller faktiskt en funktion och skänker det urbana landskap som jag vandrar i en viss julstämning. utan snön är mörkret och de kala träden och buskarna svåra att värja sig mot. de sänker en utan pardon. en vinter minus snö är likt en promenad i mordor. tröstlös och illvillig.

imorgon är det dagen de flesta små väntat på. då går ens önskningar i uppfyllelse. sägs det. jag skulle vilja att det var så. min önskelista är lång men enformig. allt handlar om rädsla. jag önskar att slippa vara rädd i fortsättningen. ty jag är nästan alltid rädd. rädd för att göra människor jag bryr mig om besvikna. rädd för att inte räcka till. rädd för att misslyckas. rädd för att inte vara omtyckt. rädd för att bli sjuk i sinnet. rädd för att återigen falla ner i missbruk. rädd för att tvångstankarna ska återvända. rädd för att vara tvungen att vandra hela tiden för att inte gå sönder. rädd för att än en gång börja svälta mig för att ta kontroll över något. rädd för att inte kunna få erektion när jag vill. rädd för att något ska hända min dotter eller aisha och det barn hon bär på. rädd för att börja gråta och inte kunna sluta. rädd för att behöva vara så rädd hela tiden.

men om min önskan går i uppfyllelse är all denna rädsla historia efter imorgon. så jag längtar också. precis som de små.

och jag är inte ensam om att önska förändring. rastamannen kom förbi igår. det var kaos på hans hemmaplan. kvinnan som han lever med har tydligen tröttnat på hans drogaffärer och ett liv grundat på ständig uppstuds från existensminimum. han såg trött och uppgiven ut. jag kunde inte lösa hans problem, men jag lyssnade och gav honom i råd att börja dra in pengar på något annat mer regelbundet vis. men jag kan inget annat, sade han närmast förtvivlat. och jag förstår hans ångest. han har satsat allt i sin frihetstanke och sin vilja att stå utanför det svenska samhället. men det är inte så lätt. snart är han infångad. och på tv visar de ett reportage om några som dock lyckats ställa sig utanför oss andra. de hemlösa. de som lever i underjordens tunnlar. de som har inget kvar. inget än sin önskan om förändring. om de ens har den kvar. det ser inte ut så. god jul, mina bröder och systrar...

I Ahasverusland - 2004-11-16
Söderns Tröst - 2004-10-26
fragmentskådare - 2004-10-22
ett lågtryck - 2004-10-21
en helg - 2004-09-06

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja