det går inte att gömma sig för livet inte ens inom sig själv. och tro mig, jag har försökt. men jag vill inte längre.

jag berättade för sanjah igår att aisha och jag väntade barn tillsammans. vilket jag hade känt mig lite nervös för tidigare. jag visste inte vilken reaktion det var att vänta. sanjah tycker om aisha men ett barn kommer att förändra mycket i allas vår tillvaro och givetvis innebära en ny konkurrent till uppmärksamheten från pappa. hon blev dock väldigt glad: ja, då får jag ju en lillasyster! eller kanske en lillebror. hennes utrop gjorde mig lättad samt märkligt pedagogisk för plötsligt fann jag mig korrigera henne sägandes att det faktiskt heter halvsyster eller halvbror. efteråt kan jag inte förstå varför men hon såg överseende på mig och svarade att: det där kommer jag inte komma ihåg, så det är nog bäst att jag kallar henne för syster, bara....

därefter tog jag tjuren vid hornen eller rättare sagt min egen ångest och ringde upp helena. hade jag målat upp en vision om att sanjah kunde reagera starkt på mitt budskap var bilden av helenas tänkbara reaktion tämligen apokalyptisk. för lite mer än ett år sedan skilde vi oss. nu ringde jag för att berätta att jag skulle bli pappa igen. alla kvinnliga vänner till mig har förklarat att de skulle ta mycket illa vid sig om de hade varit i hennes situation. det var inte utan att jag hörde klappret från hovarna på apokalypsen fyra ryttare. ärligt talat, min röst bar mig knappt.

hon överraskade mig totalt och gratulerade både mig och sanjah på ett fullkomligt övertygande sätt. jag berättade om min ångest och bad om ursäkt för mina tankar men hon svarade att det inte behövdes. och det är inte så konstigt. det är bara att byta perspektiv, sade hon, hur hade jag velat att du skulle reagera om det vore tvärtom? förstår du?

och jag förstod. jag förstod att jag inte längre kände den helena som nu finns. och vi talade länge, med tanke på att vi det senaste året endast ordat lägesrapporter rörande sanjahs täckbyxor, och jag kunde höra att hon mådde bra och trivdes med livet och det gjorde mig så innerligt glad. våra liv fortsätter. i varsin riktning. och det gör oss båda lyckliga.

och hon berättade att sanjah under julen hade sagt att hon så gärna önskade ett syskon. helena förklarade då för henne att hon för tillfället fick sätta sitt hopp till pappa och aisha då hon själv inte hade någon kille vilket nog kunde tänkas kräva. sanjah hade då sett väldigt belåten ut, slagit ut med armarna och konstaterat: lite på mig bara, jag ska bara tala med gud, för jag har tumme upp med honom.

alla bitar faller på plats och jag ler för mig själv i mörkret. den tyska duon rythm & sound levererar tung eterisk dub och gör rummet jag sitter i oändligt. det enda jag inte kan förstå är varför jag fått för mig att sluta röka. jag har inte rökt en cigarett på 30 timmar och det fysiska begäret är inget jämfört med hur provocerad jag känner mig inför att jag återigen förbjudit mig själv något. allt känns väldigt överdrivet. ska det verkligen vara så?

okey. jag förstår varför. jag gör det. alla i min släkt dör i cancer. aishas pappa dog ganska nyligen i cancer även han. och cigaretterna smakar inte alltid lika gott som de en gång gjorde.

I Ahasverusland - 2004-11-16
Söderns Tröst - 2004-10-26
fragmentskådare - 2004-10-22
ett lågtryck - 2004-10-21
en helg - 2004-09-06

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja