Min dotter har börjat skolan. Första klass. Det är stort och annorlunda för henne och det finns mycket hon oroar sig för. När jag nystar i det upptäcker jag den gemensamma nämnaren. Hon vill kunna allt innan det sker. Hon bär tankarna att allt hon känner sig osäker på kan redan alla andra. Osäkerheten gör henne otrygg och det gör ont i mig. En följd av det är att hon hemma faller in i småbarnstal. Hon vill känna sig liten igen, komma bort från allt som står framför henne, allt som gör henne nervös. Jag förstår det men reagerar ändå men irritation på hennes sätt att tala. Jag försöker vara pedagogisk och förstående men tröttheten som gror inom mig försämrar mitt sätt att handskas med hennes oro. Nu är jag inte bara trött utan plågas av dåligt samvete likaväl.

Trötthetens rot är hungern. Jag svälter mig själv igen. Inte dramatiskt och övertydligt som den gången jag endast åt jordgubbsfil och tog droger under en hel sommar och kroppen slutade fungera normalt. Då var det rop på hjälp. Nu handlar det om kontroll. Jag vill styra upp tillvaron och trivas i den genom att trivas med mig själv. Likt många med en bakgrund i tonårsfetma och usel självkänsla förenklar jag till att låta allt kretsa kring vikten. Bara jag är smal eller har en sjunkande viktkurva kommer allt att kännas bra. Kilona börjar ramla också glida av mig och de nyinköpta kläderna gör att kvinnor ibland faktiskt tittar till en extra gång på mig och ler. Det ger mig en kick och skänker mig den där känslan av närvaro som jag är besatt av, men den strikta dieten som hela tiden ger mig aningen mindre energi än vad jag gör av med, gör mig också trött. Trött och snar till irritation.

Mardrömmar plågade mig under natten och jag vaknade upp tröttare än innan jag lade mig. Mardrömmarnas rot var sex eller rättare sagt misslyckad sex. Vi låg nakna och smekte varandra i sängen på kvällen och jag blir kåt och hon blir kåt men plötsligt påstår hon att jag inte är tillräckligt närvarande i det jag ägnar mig åt. I vad bestod mitt misslyckande? Jag smekte henne över ryggen och ner över stjärten och viskade i hennes öra vad jag skulle vilja göra om inte massageoljan hade varit slut. Det var mitt brott. Hon ansåg att jag därmed var i framtiden och inte i nuet. Hennes kommentar drabbar mig som ett slag i mellangärdet och jag vet inte vad ska säga. Var bara tyst, säger hon, och tyst blev jag sannerligen men jag kunde inte längre uppbåda någon lust. Kanske gör jag allt större än vad det behöver bli men jag har så svårt att ta en sådan tolkning. Vad vet hon om var jag är i mina tankar? Hon som knappt längre frågar om dem. Jag var så närvarande som jag kan bli och hon såg det inte. Det är det som gör ont.

I Ahasverusland - 2004-11-16
Söderns Tröst - 2004-10-26
fragmentskådare - 2004-10-22
ett lågtryck - 2004-10-21
en helg - 2004-09-06

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja