..en text från förra veckan som fick en trasig länk..

Jag finner de eftersökta filerna på hårddisken och andas ut av lättnad. De närmaste veckorna blir därmed betydligt mindre krävande ur arbetssynpunkt. Islam och Judendom står på schemat. På golvet nedanför mig sitter min son i sin babysitter och suger på sin stortå. Det är en sysselsättning som få andra än tremånaders bebisar kommer undan med.

Men de raderna skrevs för några kvällar sedan. Nu är det lördag förmiddag och sådana borde, åtminstone enligt min enkla uppfattning, vara behagliga och harmoniska. Kanske är det oftast så. Den här tillhör dock en helt annan kategori.

Jag klev upp tidigt och lagade frukost åt familjen Ahasverus, dukade fram, satte mig ner och inväntade att de skulle göra mig sällskap. Allt började bra. Vi åt, läste DN och småpratade om allt möjligt. Vi var alla på ganska gott humör då gårdagskvällen hemma hos Aishas vänner hade varit väldigt trevlig, god mat och stärkande drycker, speciellt ett hemmagjort franskt päronbrännvin som knappast höll sig under 60% och som gjorde oss så pigga inför hemresan att vi orkade dela busshållplatsen och senare även bussen med ett gång fulla smånazister i fjortonårsåldern. Efter att ha ätit ett ägg berättade Sanjah för Aisha att den lilla sagt något som nästan lät som ordet kudde, troligen bara en lyckträff mitt i jollret på morgonen men ändå. Aisha frågade om Sanjah visste vad kudde betydde på norska och efter en huvudskakning avslöjade Aisha att det var snopp. Sanjah, som är sju år och inte helt övertygad om att föremål kan ha flera benämningar på främmande språk, protesterade dock, då hennes norska bästis lärt henne att tillitott var det norska ordet för snopp. Jag lade mig inte i mer än ett konstaterande att båda orden kanske betydde snopp och fortsatte tugga på min smörgås. Sanjah gled vidare i samtalsämnena men Aisha blev tvärsur och efter frukosten frågade jag om allt var bra, hon hade under iskall tystnad fyllt diskmaskinen, och då exploderade hon i att hon var så trött att alltid bli emotsagd och under parollen att hon behövde mer utrymme klädde hon på sig och försvann ut.

Så nu har vi helt bytt könsroller. Hon drog och jag stannade hemma med barnen. Jag lade den lilla för en lunchlur, satte den äldre i lek, så att jag kunde städa undan och dammsuga lägenheten innan kvällens besök av barnens farmor. Nu sitter jag och dricker grön sötsliskig alkohol och spelar sophie zelmani för att minnas de dagar då vi kunde tala med varandra på ett helt annat sätt än idag. Jag känner mig ledsen men tänker ändå att allt löser sig säkert till det bättre. Jag har varit med om allt det här en gång tidigare. En relation under tyngden av de förändringar som ett litet barn innebär. Den gången klarade vi det inte. Jag och Helena. Den här gången tänker jag inte misslyckas. Trots att det finns ett varannveckasbarn och låtsasmammaskap med i ekvationen och gör den aningen mer invecklad.

Jag ska hålla mig cool. Tänka innan jag talar.

Han är vaken igen. Han sitter återigen nedanför mig och suger på sina tår alternativt en liten mjukisälg. Han har ingen stil överhuvudtaget men jag älskar honom av hela mitt hjärta. Han är min son.

Jag såg filmen Om jag vänder mig om häromkvällen och jag kan inte sluta tänka på den. Jag brukar ha svårt för filmer som riskerar att beröra mig känslomässigt på djupet och för svenska filmer rent allmänt och aldrig att jag bär med mig en film någon längre tid. Om jag vänder mig om och dess rollfigurer vill dock inte lämna mig.

I Ahasverusland - 2004-11-16
Söderns Tröst - 2004-10-26
fragmentskådare - 2004-10-22
ett lågtryck - 2004-10-21
en helg - 2004-09-06

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja