hur var helgen? frågar mina arbetskamrater när jag åter träffar dem och jag orkar inte hålla fasaden på det förväntade sättet utan säger som det var: jag var trött och grinig hela helgen, så jag antar att man kan säga att den var för jävlig.

jag kör huvudet i väggen gång på gång ty jag tar min tillflykt till orden. jag talar och talar för jag tror verkligen att vägen ut ur mig själv och till ett vackert vi finns i dem. om hon förstår, om hon så tydligt som möjligt kan se mig som jag är, kommer våra dagar tillsammans bli enklare. men det går inte alltid som man tänkt sig. på lördagen kommer jag hem med sanjah efter att ha varit på barnkalas med henne. väl hemma springer hon in på rummet för att leka och spela musik på högsta nivå, på någon märkligt sätt har min sjuåring blivit en fullfjädrad tonåring, och jag sätter mig i soffan vid aishas sida. hon ser att jag har något på hjärtat och frågar, uppmanar, ber mig berätta. och jag försöker.

jag försöker förmedla känslan som ibland uppstår när man endast tycker sig vara förälder och yrkesroll, när pappa och lärare är allt man verkar hinna med, och saknaden och längtan efter lite tid att bara vara sig själv infinner sig. jag försöker säga att jag också regelbundet måste få lite tid för mig själv, för att kunna ha något att tillföra relationen, för att kunna känna igen mig själv. jag försöker men aisha hör något helt annat. hon går i bitar och ser mina ord som bevis för att jag längtar bort och på min oförmåga att vara närvarande och uppskatta det som finns här och nu. i köket använder hon ordet kränkt för att beskriva hur hon uppfattade mina ord och helgen blir därefter fullkomligt absurd, ty hon fortsätter med att storsint nog förlåta mig för det.

under söndagen håller jag mest andan. jag orkar inte tala alls. vi åker till djurgården och vandrar, äter picknick i solen under äppelträden, allt är mycket idylliskt men inom mig svider det som jag uppfattar som den riktiga kränkningen. hon ber mig tala och slår mig sedan med mina egna ord som förvanskats till något annat. på kvällen strukturerar vi garderober och klädkamrarna. jag uppskattar symboliken. inre kaos ska betvingas med yttre ordning. förändring utifrån och in. på kvällen älskar vi. jag vet inte hur det är möjligt men på något sätt kåtar vi upp varandra, orden är fortfarande bannlysta, och det blir djuriskt och vilt och hade vi haft klor hade vi rivit varandra blodiga och druckit oss lugna.

efteråt försöker jag igen med orden. jag talar halva natten och hon lyssnar på mig utan säga något. jag målar bilder av min tankevärld, av mitt liv, av mig själv och jag ber henne se mig. jag säger allt det som jag redan sade när vi inledde vår relation och som hon verkar ha glömt bort eller inte förstått vidden av och sedan somnar vi och på morgonen gör jag barnen klara och tar med den äldsta till hennes skola och lämnar den minsta till aisha i sängen och jag gör min arbetsdag och nu är det dags för mig att återvända hem och till vad vet jag inte riktigt.

I Ahasverusland - 2004-11-16
Söderns Tröst - 2004-10-26
fragmentskådare - 2004-10-22
ett lågtryck - 2004-10-21
en helg - 2004-09-06

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja