Jag satt med mer tid än saker att göra igår eftermiddag. Dottern var hos sin mamma, Aisha och sonen var på utflykt i landet och jag klev därför ut i regnet då arbetstiden passerat och vandrade tämligen planlöst omkring längs stadens gator. Det var några timmar att slå ihjäl innan jag skulle möta Mary på hemmaplan och ta en öl med henne. Jag gick länge och funderade över än det ena, än det andra, gata upp och gata ner genom staden och jag fann som vanligt någon sorts ro i det eller kanske är det i mig själv jag äntligen börjat finna en plats att vila i. Till slut slank jag in på en bar och drack lite öl innan jag tog tåget till Sundbyberg och jag var nog lite slirig i tankarna när Mary dök upp på lokalen som valts för kvällen. Men hon är en alldeles för bra vän för att påtala något sådant. Vi talade om våra respektive liv och det finns inte många samtal som jag värdesätter på samma sätt som de jag har med henne, troligen för att jag känner mig så trygg i dem. Hon lyssnar, dömer inte och delar med av sig själv och det får mig att våga sätta ord på mina egna tankar. Mary är den enda som jag kan säga precis vad som rör sig i mina tankar till, utan att först försöka lägga dem tillrätta. Hon accepterar att jag provtänker, att allt som kommer ur min mun inte alltid är fullt färdigt utan att slå ner på det. Jag möter någon sorts tankerespekt i henne. Givetvis för jag ett samtal med Aisha också om mina tankar men det är ofrånkomligen så att en kärleksrelation förr eller senare påverkar hur man talar till varandra. Det går inte alltid att provtänka verbalt inför någon som man delar sitt liv med, inte när småbarnströtthet och annan dagsformsrelaterade syndrom gör oss till andra än de vi egentligen är. Det är lätt att bli pragmatisk. När är bästa tidpunkten för att föra fram en viss tanke? Åtminstone fungerar det så i Ahasverusland. Med vänner resonerar jag aldrig på det sättet och Mary är poängen med vänskap personifierad. Och nu finns det mer plus än minus i båda våra liv. Vi avslutade kvällen med att konstatera att vi båda förtjänade det och så är det.

I Ahasverusland - 2004-11-16
Söderns Tröst - 2004-10-26
fragmentskådare - 2004-10-22
ett lågtryck - 2004-10-21
en helg - 2004-09-06

Jag är den jag är:
eller den du vill att jag ska vara. Här

Jag lyssnar på:
Deep Soul - Mina egna val - Soulballader med hjärta och smärta, varar för evigt.

Författare:
Paul Auster, Ian McEwan, Inger Edelfeldt, Klas Östergren...

Jag läser också:
aniara
Scuffsan
birgit jonson
missan
anoest
vilja